Utdrag ur litteraturen
Böcker som skriver om Radio Malish eller Radio Kamina
Utdrag om Radio Malish från The Sinai Peace Front – UN Peacekeeping Operations in the Middle East, 1973-1980 av Bertil Stjernfelt.
Radio Malish (Arabic for “does not matter”) was the name of the Swedish broadcasting station in Sinai. The station was very useful for quickly relaying news or providing additional briefings and orders. The transmission gradually improved both in quality and quantity. During 1976 alone its air time increased from 50 to almost 200 hours every month.
Fritt översatt:
Radio Malish (det är Arabiska och betyder ungefär “har ingen betydelse”) var namnet på den svenska radiostationen i Sinai. Stationen lämpade sig väl för att snabbt sprida nyheter eller för att ge ytterligare underrättelser eller vidare order. Utsändningarna ökade både kvalitémässigt och tidsmässigt. Enbart under 1976 ökade utsändningstiden från ca 50 timmar till uppemot 200 timmar per månad.
----------------------------------------------------------
Utdrag om Radio Kamina från Fredsflygarna – FN-flyget i Kongo 1960-1964 av Leif Hellström.
Under maj 1962 upprättade kapten Jernberg och löjtnant Poignant från svenska FN-bataljonen radiostation under namnet Radio Kamina. De använde en gammal belgisk radio som de lyckades få igång. Det var en stark sändare som hördes långt utanför basen: de fick till och med klagomål från Radio Brazzaville, 130 mil bort, om störningar! Sveriges Radio bidrog med en del studioutrustning och dessutom en – med viss nöd – bärbar, fjäderdriven bandspelare som användes för intervjuer.
Piratradiostationen Radio Nord skickade ner en hel del bandad musik, med inlagd reklam, och Britt Edwall (fru till Allan Edwall och hallåa på SR) gjorde på- och avannonser på band. Radiotillverkaren Luxor skickade ner ett 100-tal små radioapparater som delades ut bland personalen på Kamina. Med tiden blev sändningarna rätt omfattande och även andra nationaliteter än svenskarna fick egna stunder (se vidstående programexempel).
Angiven källa: Intervju Lennart Poignant.
Radio Kamina - Lördagen 23 mars 1963
0630 Lördagsmorgon...
0730 Nyheter
0735- Musik
0745
1300 Siestamusik
1315 Riksronden. Sven Fromm och Leif Högberg bläddrar i tidningarna
1330 "Vem skall vi fira" med Jan Westberg
1400- Siestamusik
1500
1700 Musik
1800 Norska nyheter
1815 Helgmålsbön
1830 Baskrönikan
1845 Jazziga tongångar
1900 Lite mer lättsmält
1915 Mosebacke Monarki. Nya tokigheter med bl.a. Hasse Alfredsson och Tage Danielsson
1930 Yngve Gamlins gubbar - ljudupptagning från TV (repris)
1950 Lätt blandat från grammofon
2000 Frågetävlingen Vi som vet mest. Semifinal 1
2100 Svenska nyheter
2130 Storbandsjazz
2200- Dansmusik
2400
Exempel på programtablå för Radio Kamina, i vilken ingick bandade program från Sverige.
Bild ur boken "Fredsflygarna". Den uppmärksamme ser att bilden är spegelvänd, anledningen till detta förtäljer inte boken.
----------------------------------------------------------
Utdrag om Radio Kamina från Fredsknektarna – FN-svenskar i Kongo 1960-64 av Claes JB Löfgren.
Under sommaren (1962, webm. anm.) började Radio Kamina att sända. Eldsjälen bakom radiostationen var en bullrande och kraftig reservkapten som hette Bertil Jernberg. Han lyckades övertyga Hederén (bataljonschef 18K samt 20K, webm. anm.) om att skicka honom till Stockholm och efter några sommarveckor i Stockholm kunde Jernberg meddela att en direktör von Utfall på Sveriges Radio lovat att förse bataljonens radiostation med en fullständig studioutrustning. Den tekniske direktören lovade också att skicka bandade program.
Piratradiostationen Radio Nord upphörde med sina illegala reklamfinansierade sändningar sista juni 1962 och skänkte som en flott gest stationen alla sina grammofonskivor till Radio Kamina och våra svenska pojkar. Radio Kamina sände också nyheter på franska och engelska. Men mest var det Kalle Jularbo och schlagers. Eller som Nauclér (bataljonschef 16K, webm. anm.) uttryckte saken i sin augustirapport:
”Summa sändningstid per vecka är 61 timmar och 15 minuter. Tyngdpunkten i programmen är musik.”
Mer om Radio Nord för den som är intresserad finns här >>Radio Nord (extern länk)
----------------------------------------------------------
Utdrag om Radio Katanga från FN-soldat i Kongo av Inge Kamstedt (red.).
Radio Katanga var en lokal station som främst användes av katangeserna för att höja stridsmoralen hos de egna styrkorna. Allt som sades i utsändningarna stämde inte alltid med verkligehten (webm. tillägg).
Radio Katanga blåses ut
Under min tjänstgöring som tolk vid XII bataljonen hösten 1961 fick jag vara med om samtliga tre orostillfällen, men septemberstriderna blev för mig de mest dramatiska. Kvällen innan, alltså den 12 september, fick jag veta att jag tilldelats ett indiskt kompani under befäl av major Ahnan Singh och att vi skulle besätta Radio Katangas byggnad inte långt från det indiska högkvarteret, gemenligen kallat Dogra Castle. Samlingen där skedde strax efter midnatt och vi inväntade K, / 0400 / då vårt förband satte sig i rörelse.
I täten på en spaningspatrull, så kom en liten irländsk pansarbil med tre mans besättning, därpå en jeep med bl.a. kompanichefen och mig. Mitt främsta vapen var en gammal plåtmegafon. Vi svängde upp i mörkret på tvärgatan till Radio Katangas hus, gjorde halt och lät soldaterna gruppera sig runt huset - i varje fall runt tre sidor av huset.
Inne i radiobyggnaden lyste ett par fönster, men allt var tyst. Så rekommenderades jag fram och vrålade i megafonen en uppmaning att katangeserna - vi visste att byggnaden var befäst - skulle komma ut och lägga ner vapnen. Samtidigt riktade strålkastaren sin strålkastare mot byggnaden.
Jag skrek tre-fyra gånger, utan annat resultat än att några hukande figurer syntes smyga sig bort från huset. Då kommenderade chefen eld, irländarna brassade av mot det största fönstret med sin dubbelksp, och striden var igång. Folket inne i huset besvarade elden, och skjutningen var ganska livlig under de närmaste 40 minuterna.
Hela tiden avancerade indierna, gjorde så ett stormangrepp och någon kastade in en handgranat genom ett fönster. Det blev en fruktansvärd detonation, katangesernas eld upphörde och vi kunde köra in på gårdsplanen. Så kom gendarmerna ut, jag vill minnas att de var 22, och lade sina vapen i en hög på gården. De visiterades och fick sedan marschera in i ett litet rum i byggnaden och sätta sig på golvet. Blott en gendarm hade stupat under skottväxlingen, och ett par var lindrigt sårade.
Bland fångarna som satt i rummet fanns ingen officer - vi förmodade att det var de som smugit sig undan just innan striden började. Trots hot om ögonblicklig nedskjutning kunde fångarna inte förmås att lämna några upplysningar om vart officerarna tagit vägen. Fångarna sattes under bevakning och vi grupperade oss för att försvara byggnaden. Man kunde tydligt höra ljuden av skottväxling runt i E-ville, men allteftersom gryningen kom, avtog den.
Ett tag var det tämligen lugnt på vår plats, men i gryningen utsattes vi för en del sporadisk beskjutning från kringliggande privathus. Så upphörde även den, och en del vita civila samlades framför våra vägspärrar. De skingrades sedan jag ropat åt dem att det var livsfarligt att uppehålla sig där.
Radio Katanga var efter dagens strid så förstörd att huset inte längre behövde försvaras, ansåg man, och på kvällen återvände hela kompaniet till Dogra Castle.
Två dagar senare, på kvällen den 15 gjorde katangeserna ett försök att radera ut Dogra Castle med granatkastare, men deras ammunition var lyckligtvis för klen för att rå på den stabila byggnaden. Under beskjutningen dödades en indier, i ett värn ute i parken runt huset, och en indisk officer sårades. Den 16 september återbördades jag till det svenska lägret och återgick i gamla gängor så gott det var möjligt.
----------------------------------------------------------
|