Radio Malish
RÖSTEN I ÖKNEN 96,5
THE SWEDISH VOICE IN THE MIDDLE EAST 104,5
Välkommen > Stationer & Historik > Mer om Radio Malish i Libanon

Mer om Radio Malish i Libanon

Här kommer lite mer information om Radio Malish i Libanon. Först är det Torbjörn Renbäck som berättar om själva stationen, sedan kommer ett bidrag från Stefan Fredriksson som berättar om hur en dag kunde förflyta med Radio Malish. Ulf PX-Uffe Johansson berättar om pistolviftande butiksägare, skottlossning under sändning och annat intressant.


Från början låg Radio Malish ca 10 meter närmare havet, i nån gammal barack alldeles vid förådsbyggnaden där man fick ut indiskan. Stationen flyttades sedan till en gammal vaktlokal med en massa sängar bland annat. Vi drog upp alla väggarna inklusive väggen med glasfönstret. Det gick snabbt!

DCO hade en bror (tror jag det var) som jobbade för Rockwool (?), han lovade att ljudisolering skulle skickas från Sverige. Det verkar som det kom dit någon bataljon senare. Kommer inte ihåg vem som målade dörren. Kanske var det Lasse Lindgren(?)

Vi lyckades sedan få igenom en inköpsresa till Beirut (på nåt lustigt sätt). Lottdragning genomfördes och Lasse Lindgren som var ambulansförare vid MedCoy samt Kenneth Gustafsson fick åka några dagar till Beirut. En höjdare på den tiden, det var fortfarande lite oroligt där då. Slutsteg för sändaren samt mixerbord fanns sedan tidigare, 2 stycken CD-Spelare köptes in samt nya mickar. Antennen var riktad norrut, den ändrades till söderut. Jag har för mig att en hel del CD-skivor köptes in samtidigt.

Ungefär vad jag kommer ihåg idag... Jo! Lasse Lindgren (Från Borås eller Göteborg) Hade ett radioprogram som jag har för mig hette Fredagspungen, programmet kördes över 2 bataljoner.


Så här berättar Stefan Fredriksson om hur en dag kunde förflyta med Radio Malish.

Vid min första bataljon L 102 låg jag ute i AO´t på FMR och dit nådde inte Camp Carl-Gustafs radio.

På L 118 bodde jag nere i Naqoura på huvudcampen och där lyssnade vi så gott som alltid på Radio Malish!

Campkommendanten hade förmodligen lessnat på att campens högtalaranläggning bara strulade, de stora trattar som skulle få liv i oss ifall det gick larm eller om de behövdes på nått annat sätt mådde nog inte så bra i den salta Medelhavsluften.

Lösningen var att alla barrar fick eller hade en radio sedan tidigare och det var anbefallt att den skulle stå på dygnet runt på Radio Malish frekvens! Vi somnade in klockan 2200 till stillsam godnattmusik varefter radiotystnad rådde, klockan 0600 väcktes vi av ett lugnt – god morgon camp Carl-Gustaf. Idag är det tisdag och Klemens har namnsdag, grattis alla Klemens!

Temperaturen ligger just nu på 21 grader och förväntas stiga upp mot 25-27 under dagen.

För er som ska åka över gränsen till Israel påminner vi om att gränsen inte öppnar förrän klockan 1100 pga. utbildning av personalen vid Rosh Hanikra.

Vi startar dagen med att spela en önskelåt till PX-Eva, ”Son of a preatcher man” med Dusty Springfield.

Jag minns inte om vi fick svenska nyheter varje dag men jag har för mig att det var så, i alla fall några ggr vecka tog de ner de svenska utlandssändningarna via kortvåg och sände ut via Radio Malish, ett mycket uppskattat inslag! Ett lika uppskattat program var Ring så spelar vi på helgerna, även det länkades in via kortvåg!

Det är mycket möjligt att jag minns fel när det gäller tapto och reveljtiderna, det kan också vara fel att det var 21 grader på morgonen den 23 november men det är inte det som är meningen, min avsikt var bara att försöka beskriva hur jag och många med mig uppskattade Radio Malish under vår tid i Libanon! Det var en fröjd för öronen att lyssna på dessa radioamatörer som skötte radion på ett mycket förtjänstfullt sätt, om någon av er som var med känner igen sig så passar jag på att tacka så mycket för alla fina minnen

530 Fredriksson Stefan FD-komp


Ulf Johansson skrev inte bara en utan tre olika berättelser om livet på campen och Radio Malish.


PX-Uffe från SwedMedCoy L09 här. Hej!


Jo, det blev en hel del Radio Malish-sändande för min del, och några berättelser har jag att bjuda på.


Naturligtvis påverkade jag musiken då jag sände, och det var mycket svenskt. I synnerhet Adolphson & Falk och Magnus Uggla. Jag funderade nog aldrig på om de visste att jag spelade deras musik bland Kalashnikov, kebab och Svensk sjukvård, men så en dag insåg jag, några visste. I posten som levererats med Herculesen från Arlanda fick jag ett julkort från A&F! På kortet fanns en hälsning till oss svenska soldater i Libanon, och ett tack för att jag spelade deras musik där.

Övrig musik var den som spelades i "andra" världen, så isolerade var vi inte, även om vare sig Internet eller mobiler fanns då. De flesta butikerna på Jalla Street sålde piratkopierade kassettband med internationell musik. Om jag inte minns fel kostade en kassett 2$, tre kassetter 5$ - Och inget prutande inte när det gällde sånt - antagligen en överenskommelse mellan butiksinnehavarna, men det var helt ok för de flesta, så illa tjänade vi inte.

En kväll var jag på inköpstur, skulle helt enkelt kolla vad det fanns för nytt. Jag köpte all musik själv, det fanns ingen anledning att blanda in kompaniet eftersom priset var så lågt. Efter avslutat inköp tog jag en kopp te med butiksinnehavaren i min favoritbutik då en annan kund kommer in. Vi, jag och butiksinnehavaren sitter vid hans skrivbord nästan mer än avslappnande och pratar strunt då kunden frågar:
-Special price for me?
-No, You know, svarar butiksinnehavaren.
Kunden går runt lite, ställer samma fråga igen och får samma svar. Det händer flera gånger och jag ser att butiksinnehavaren blir allt mer irriterad (senare fick jag reda på att samma sak hänt flera gånger...). Slutligen tappar butiksinnehavaren tålamodet, men med samma stil, väl tillbakalutad, öppnar han sin låda i bordet vi satt vid, tar fram en pistol, siktar mot kunden och säger:
-Pay or go!
Kunden går, och vi fortsätter dricka vårt te :-)
Kanske inte så mycket om Radio Malish, men, det var ju min inköpsrunda :-)

När ingen satt i studion sändes piratkopierad musik från signal center. Med kassetter man köpte på Jalla street för en dryg dollar styck. Musiken var densamma som såldes i skivaffärerna i Sverige, förutom att vi inte hittade någon svensk musik. Utrustningen var dock uråldrig! Sändaren, enligt rykten från Sinai, men den var inte problemet, utan kassettdecken. Första generationens icke mekaniska maskiner som behövde typ tre sekunder på sig för att verkligen starta från det att man tryckte "play". Att få till en snygg mix med den utrustningen var minst sagt en utmaning!

Hur som. I mässen var det trist (knappt några sjuksköterskor där, inte ens min favorit Äwa :-(
Jag gick förbi PX:et som jag hade nyckel till, köpte några öl och gick vidare till Radio Malish studio. Morsade på grabbarna i signal center som kopplade om så att jag kunde sända, och satte mig på stolen. Så satt jag där, spelade bra musik och pratade lite mellan låtarna, så händer det:
En megasmäll, ingen tvekan om att det var ett skott i byggnaden som jag satt i!
Sekunden senare låg jag på golvet med händerna över mitt huvud.
-Shit, nu händer det snart något, tänkte jag. Vi hade ju vakter och jisses vet vad, Skjuter någon mot mitt hus mitt bland soldater från hela världen så borde det hända något snart. Men inget händer, ingen mer skottlossning. I mina hörlurar snurrar musiken vidare från kassetten jag startat. Hm. När inget hänt, kanske fem minuter senare, vågar jag sträcka mig efter telefonen. På något sätt lyckas jag snurra veven från golvet, medan telefonen fortfarande står på bordet (inte så modern telefon...).  Alla samtal gick till signal center, för att därefter bli kopplade (har jag för mig).
-Uffe här, i studion.
-Hej!
-Vad händer?
-Vadå?
-Det small om attan!
-Small?
Jag reser på mig. Sätter mig på stolen.
-Sitter du där? (skratt)
-Mm, vad har hänt, någon sköt mot mig.
-(skratt)
-Vad?
-Vakten tog/sköt en katt mot studion (ev rabiessmittad), men jag tror det bara var hagel. Och vi trodde ingen satt där...
Så det var bara att fortsätta sända Radio Malish!

Tiden då jag var nere i Libanon så var - Om jag inte är helt ute o snurrar - Staffan Dopping pressoff på Cypern. Det kan ha varit någon annan, men jag är ganska säker...
I vilket fall, av någon anledning fick just jag frågan, varför vet jag inte, kanske för att jag sände ganska mycket(?!):
-Kan vi få era vinylskivor?
Mitt svar var:
-Visst, om ni kopierar över allt på band.
Vilket de av någon anledning inte ville... Det blev mao aldrig någon "affär". Bakgrundshistorien är den att vi hade en hel del skivor, alltså vinyl, men ingenting att spela dessa på. De hade spelare, men ytterst få skivor. Redan då anade jag en viss avundsjuka över att vi dels sände med högre effekt och dels använde oss av "Radio Malish, THE SWEDISH VOICE IN THE MIDDLE EAST"!


Vi vill tacka Torbjörn Renbäck, Stefan Fredriksson och Ulf Johansson som har givit oss tillgång till denna information /Radio Malish